Öppenhet skapar öppenhet

Åter till min hudsjukdom. Jag har ju efter många många år av skam valt att vara öppen. Jag har gått från att gömma mig- tex valt att inte vakna med någon jag tycker om för att inte visa. Blivit livrädd när det ska bli vattenkrig. Valt att inte åka till stranden. Alla situationer där mitt ansikte är utan smink. 

Till nu där jag pratar öppen om mitt inflammerade ansikte. Jag vågar sällan visa det. Inte än. Men jag vågar prata. 

Denna öppenhet har i sin tur öppnat andra. Människor kommer för att fråga. För att försöka förstå. Det har även kommit människor som själva drabbats. Det är ju faktiskt vanligare än man kan tro. Men folk lider i tysthet. När de ser mig och förstår att jag (oftast) drabbats sju resor värre än de flesta, vågar man prata och fråga råd. Hur gör jag? Vilken hjälp har jag fått? 

Det känns trots allt rätt gött. Att människor runt mig vågar öppna sig. Och de gör det garanterat för att jag öppnat mig. Innan har de inte vågat, trots att de sett..