Öppenhet skapar öppenhet

Åter till min hudsjukdom. Jag har ju efter många många år av skam valt att vara öppen. Jag har gått från att gömma mig- tex valt att inte vakna med någon jag tycker om för att inte visa. Blivit livrädd när det ska bli vattenkrig. Valt att inte åka till stranden. Alla situationer där mitt ansikte är utan smink. 

Till nu där jag pratar öppen om mitt inflammerade ansikte. Jag vågar sällan visa det. Inte än. Men jag vågar prata. 

Denna öppenhet har i sin tur öppnat andra. Människor kommer för att fråga. För att försöka förstå. Det har även kommit människor som själva drabbats. Det är ju faktiskt vanligare än man kan tro. Men folk lider i tysthet. När de ser mig och förstår att jag (oftast) drabbats sju resor värre än de flesta, vågar man prata och fråga råd. Hur gör jag? Vilken hjälp har jag fått? 

Det känns trots allt rätt gött. Att människor runt mig vågar öppna sig. Och de gör det garanterat för att jag öppnat mig. Innan har de inte vågat, trots att de sett.. 

Fokus

Ett paket ska hämtas idag. Min sommarpresent till barnen. Med min äldsta son i tankarna har jag skaffat oss något som kräver fokus. Att bygga broar mellan bägge hjärnhalvorna. Balans. Jag hoppas att de kommer tycka det blir kul och utmanande. 

Jag har gått och köpt oss en enhjuling! 

Tror faktiskt jag ska ge den några försök jag också :) 

Fyllenäsan

Så då var jag och mitt röda fejs hos läkaren idag. Ny läkare. Verkar som min gamla gått i pension. 

Hursomhelst så har jag under flera år ätit antibiotika, lite till och från när jag tycker bölderna tar över. Jag har också kunnat laborera lite med doseringen. Allt enligt läkarens rekommendationer. 

Ny läkare- nya rekommendationer. 

Jag får inte längre kladda. De ska ätas jämt och doserat. Helst ville hon se att vi helt kan sluta med tabletterna. Hon menade att det idag finns mer ofarliga smörjor som ev kan ta lika bra som tabletter. Så vi ska experimentera lite. För mitt psykes skull ska vi fortsätta med tabletterna ett tag men också smörja mot rodnaden. Kanske jag blir modig nog att lägga pillerna om rodnaden ger sig. Kanske. 

Hon tittade på mig allvarligt och sa- Jag förstår att du lider. Ditt ansikte är ditt fönster mot världen. 

Jag kände hur det brände en tår i ögat. För ingen annan av de läkare jag träffat angående detta har sagt något liknande. De har snarare påpekat för mig att det är ett kosmetiskt fel (därför oviktigt) och att jag borde köpa mer smink om jag nu ville dölja min hud. 

Min högsta önskan med mitt ansikte är att kunna gå med rak rygg och vara stolt helt utan smink. Den drömmen kom när jag var i 15-års åldern. Det är över 20 år sen. Och jag vänjer mig aldrig vid fyllenäsan. Aldrig.  

Arv

Tänker på arv ikväll. De där generna som så uppenbart går igen.. 

Det sägs att jag fått mitt hetsiga explosions-temperament från en faster. Samtidigt har jag fått ångest från någon annan. 

De här grejerna var för sig är hanterbara, men ihop...? De tär. De sliter mig sönder och samman. För de är inte kompatibla alls. 

Så ibland tar de över mig. Helst samtidigt. Det tar dagar att komma vidare. Det får mig att vilja ge upp. 

Jag är väl medveten men har inte en susning på vad man kan göra åt en sån grej. 

Paniken

Tänk dig att du är ensamstående 4-barnsmor. Bara där är det lite småtrixigt ekonomiskt. Tänk sen att du nyss byggt om ditt fallfärdiga garage för massor av pengar. Allt det där funkar så pass bra att man unnar sig att boka en resa för två över nyår. Har ju resten av året på oss att spara lekpengar till resan. High five på den!! Så peppad! Än håller budgeten så pass att vi utöver allt ovan till och med lite smått börjar renovera ett sovrum till barnen. Det bara SKA gå. Toppen! 

Tills häromdagen.. 

Plötsligt har vi inget varmt vatten i duschen längre. Bara i duschen så tanken mår bra. Det är något annat. 

Bästa senario: blandaren är kass. Tilläggas bör att badrummet totalrenoverades för ca 3år sen. Men en blandare är ju rätt lätt att byta. 

Sämsta senario: nåt rör är sönder. I mitt huvud utbryter då fullkomlig panik. För mina rör ligger i plattan huset står på. Det hade kanske inneburit att hela golvet får brytas upp för att hitta röret. I mitt nyrenoverade badrum. 

Detta får bara inte hända. Inte nu. 

Söndag och fotboll

Uppe tidigt en söndagsmorgon. Hade ställt larmet men vaknade innan. Kan jag vara ikapp med sömnen äntligen? Kanske.. 

Ska strax väcka barnen. Det vankas fotbollsmatch i Tollarp för Erik. 

Jag är verkligen inte nån fotbollsmamma. Tycker fotboll är så trist. Och nu börjar pojkarna bli så stora att det krävs lite mer. Två som tränar i olika lag två gånger i veckan. Det är 4 träningar och sen matcher på det. Tänker att om jag inte ens tycker det blir intressant när mina egna ungar spelar... Ja då lär det aldrig bli intressant. Men jag gör't. För dom. 

Vi kommer iaf hemifrån några timmar och solen skiner så det blir nog bra. 

Valborg

Att fira Valborg för mig har de senaste åren fallit under kategorin- saker man gör för sina barn. 

Man går dit, tar några lotter, låter barnen fiska upp nåt skit de ändå inte vill ha i fiskedammen, brasa, säger hej hej till en massa folk man aldrig umgås med och sen går man hem med frusna fötter. För mig är det varken mysigt eller särskilt underhållande men man gör det. För barnen. För att delta när det faktiskt händer något i byn.

Barnen tycker det är toppen! Framförallt eftersom alla kompisar är där. Plötsligt är lekplatsen så full av barn. Precis så man tycker den borde vara jämt. 

Nu blir det soffan med en filt. Jag ska nog ta mig en öl och kanske smygäta några chips när pojkarna lagt sig. 

Välkommen du sköna maj.. Måtte du bli varm och fylla mig med energi.

Ett nytt varv som bloggare

Efter ett par års uppehåll har jag bestämt mig för att börja skriva igen.
Det har hänt mycket.
Jag känner hur jag behöver ventilera ut alla händelser och känslor.

Så välkommen in i min bubbla. En bubbla som främst består av mina 4 barn, en diagnos, jobb, hus, en Karlsson och hur livet är att vara mamma varannan vecka. 

/ Iija