Hursomhelst så har jag under flera år ätit antibiotika, lite till och från när jag tycker bölderna tar över. Jag har också kunnat laborera lite med doseringen. Allt enligt läkarens rekommendationer.
Ny läkare- nya rekommendationer.
Jag får inte längre kladda. De ska ätas jämt och doserat. Helst ville hon se att vi helt kan sluta med tabletterna. Hon menade att det idag finns mer ofarliga smörjor som ev kan ta lika bra som tabletter. Så vi ska experimentera lite. För mitt psykes skull ska vi fortsätta med tabletterna ett tag men också smörja mot rodnaden. Kanske jag blir modig nog att lägga pillerna om rodnaden ger sig. Kanske.
Hon tittade på mig allvarligt och sa- Jag förstår att du lider. Ditt ansikte är ditt fönster mot världen.
Jag kände hur det brände en tår i ögat. För ingen annan av de läkare jag träffat angående detta har sagt något liknande. De har snarare påpekat för mig att det är ett kosmetiskt fel (därför oviktigt) och att jag borde köpa mer smink om jag nu ville dölja min hud.
Min högsta önskan med mitt ansikte är att kunna gå med rak rygg och vara stolt helt utan smink. Den drömmen kom när jag var i 15-års åldern. Det är över 20 år sen. Och jag vänjer mig aldrig vid fyllenäsan. Aldrig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar